Idag har jag fått beskedet att man blev antagen till masterprogrammet i litteraturvetenskap i Uppsala. Så tänkte jag börja min text, min blogg, om litteratur och läsning. Om vad jag läser, har läst, önskar att jag hade läst, önskar att jag inte hade läst. Litteratur är så fantastiskt att det aldrig släpper greppet om mig.
Under A-kursen i litteraturvetenskap skulle vi, bland massor av andra böcker man hade ångest över att man inte hann läsa, ta oss igenom den första tredjedelen av Marcel Proust, På spaning efter den tid som flytt. Det är en läsning som böljar fram i sin utsirlighet, prövande, lekande, långsamt framåtskridande. Det händer inte så mycket men texten i sig utgör en njutning och jag tänker mig genast att översättaren Gunnel Vallquist var ett geni i sitt skrå. Den här artikeln bekräftar mina funderingar.
Jag tänkte att jag börjar såhär. Början på min text.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar